Pek Oil 10

Peak Oil 10                Veckobladet 20110415

Även om det verkar som om produktionen av konventionell olja nådde en topp redan 2006 så är det ännu ovisst när den totala produktionen av flytande fossila bränslen når sin toppunkt. Men tidpunkten är inte oviktig. De magra resultaten av klimatförhandlingarna i Köpenhamn och Cancun visar att världens ledande politiker inte är beredda att vidta de årgärder som krävs för att minska utsläppen av växthusgaser så att en klimatkatastrof kan undvikas. Helt enkelt därför att sådana åtgärder är oförenliga med fortsatt global ekonomisk tillväxt. Det kan vara så illa – och det tycks nu allt fler anse – att det enda som kan förhindra en katastrofal klimatförsämring är att världsekonomin kollapsar – till följd av Peak Oil till exempel. Men då hänger det på vad oljeindustrin kan prestera framöver.

Världens största oljefält är Ghawar i nordöstra Saudiarabien (fig. 1). När det upptäcktes trodde man att det kunde hålla 80 miljarder fat olja. Det var uppenbarligen en underskattning för sedan 1951 har Ghawar redan  levererat över 60 miljarder fat olja. Det motsvarar två års global oljekonsumtion i dag. Sedan decennier pumpas där upp 5 miljoner fat om dagen. Men det man får upp är alltmer tillblandat av det vatten som pumpats ned för att hålla uppe trycket. Det innebär ökade kostnader för vattenavskiljning och minskande energinetto. Ghawar anses av många ha nått sin produktionstopp och när som helst kan utbytet börja minska. Det skulle innebära ett allvarligt avbräck för Saudiarabien eftersom Ghawar står för över hälften av landets totala oljeproduktion.

Fig. 1  Oljefältet Ghawar i Saudiarabien

Det näst största oljefältet i världen är Burgan i Kuwait. Det upptäcktes redan på 30-talet och ansågs ha nästan lika stora reserver som Ghawar.  Produktionen var som mest 2 miljoner fat om dagen. Burgan fick sin topp 2007 och sedan har produktionen efterhand minskat.

Ghawar och Burgan är i särklass när det gäller storlek på oljereserver. Fält som har mer än 10 miljarder fat i reserver betecknas som ”supergiants” och av sådana finns det ett femtiotal i världen. Hur världens oljereserver för ett år sedan fördelade sig på de största oljeländerna framgår av fig. 2.

Fig.2  Oljereserver i världen

De relativt höga siffrorna för Kanada och Venezuela är missvisande. De båda länderna har visserligen enorma oljeresurser – det talas om 1 300 miljarder fat vardera men det allra mesta är bundet i oljesand eller skiffer eller är mycket tjock, trögflytande olja eller ett förstadium till olja – kerogen. På grund av bättre teknik och högre oljepriser har en del av dessa resurser klassats som ekonomiskt utvinningsbara reserver

De organisationer som regelbundet redovisar statistik från oljesektorn, framför allt BP och IEA är helt hänvisade till de uppgifter som lämnas av oljestaternas regeringar. Det finns inget överstatligt organ som kan gå in och kontrollera relevansen i de siffror som lämnas. Det har setts som en smula märkligt att de oljereserver som rapporteras aldrig minskar trots att det varje år produceras och konsumeras stora volymer. Det kan verka som om en enskild oljestat varje år råkar hitta exakt lika mycket ny olja som man pumpat upp under året. En förklaring till detta fenomen är att en regering kan öka utvinningsfaktorn på grund av att tekniska förbättringar gjort det möjligt att utvinna mer av den olja som finns. Men det finns också en politisk förklaring och det gäller framför allt i Mellanöstern. På 1980-talet beslutade OPEC att begränsad produktionen av olja för att hålla priserna uppe. Varje stat fick sig tilldelad en kvot som bland annat stod i relation storleken på de reserver man redovisat. Det medförde att flera medlemmar i OPEC, särskilt i i Mellanöstern snabbt ökade sina reserver (fig. 3 ).  Ökningen av reserverna i ”resten av världen” en bit in i 2000-talet torde bero på de oljefält man påträffat i Mexikanska golfen och i havet utanför Brasilien. Både Iran,Irak och Kuvait har under det gångna året rapporterat ökning av sina reserver. Det tycks pågå en tävlan om att komma högt på rangordningen.

               Fig. 3  Förändring av oljereserver i världen

.

För att oljeproduktionen i världen skall motsvara den efterfrågan som väntas öka i takt med att globala BNP ökar krävs en produktionsöknng som både motsvarar den pågående minskningen i gamla fält  och den ökade efterfrågan. Läget i de trettio största oljeproducerande länderna när det gäller produktionsökning respektive –minskning framgår av tabell 1. Röd text betyder ökning.

Tabell 1.  Oljeproduktion – ökning eller minskning. Miljoner fat/dag

Källa: The Oil Drum 20110412

I tretton stater kan det bli en ökad produktion i alla övriga en minskning. Netto skulle det innebära en minskning med 1 ½ miljon fat/dag. Det är den typen av fakta som ligger till grund för bedömningar av tidpunkten för Peak Oil. Men osäkerheten är stor. På grund av det omfattande hemlighetsmakeriet på området finns det förmodligen inte en enda enskild person som sitter inne med den information som krävs för en någorlunda säker prognos på oljeområdet.

För att motsvara världsekonomins förväntningar satsar oljeindustrin i världen i år omkring 450 miljarder dollar på upptäckt och utvinning av olja. Investeringar krävs också i infrastrukturen i industrin som är sliten och delvis otidsenlig. Det är också problem med att skaran av yrkesskickliga arbetare krymper på grund av pensionavgångar.

Peak Oil 9

Peak Oil 9           Veckobladet 20110311

Händelserna i Nordafrika och Mellanöstern har skapat oro på oljemarknaden. En stor del av Libyens oljeexport på 1 600 miljoner fat om dagen har upphört. Saudiarabien erbjuder sig att ersätta det libyska bortfallet och öka sin egen produktion. Men då visar det sig att Libyens olja, som huvudsakligen exporteras till Europa, är av hög kvalitet – tunnflytande och med låg svavelhalt. Men Saudiarabien påstås inte kunna öka sin  produktion av sådan olja så att ersättningen skulle komma att utgöras av tjock olja med hög svavelhalt. De flesta raffinaderierna i Europa är gamla  och klarar inte av att raffinera den tjocka oljan. En lösning på problemet som diskuterats är att de oljeexporterande länderna i Västafrika och vid Nordsjön dirigerar om en del av sin tunna olja till Europa. De icke-europeiska kunder som då blir utan tunn olja förmodas kunna raffinera den tunga olja som de då skulle få från Saudiarabien.

Nu sägs från Saudiarabien att visst kan man vid behov  öka produktionen av olja av hög kvalitet. Men att det ses som ett problem är uttryck för en tendens. Det är inte  nog med att produktionen av konventionell olja nådde en topp redan för fem år sedan. Man får också räkna med att den konventionella olja som kommer ut på marknaden successivt kommer att vara av sämre kvalitetet. Det betyder ökade produktionskostnader och lägre energinetto. En statistik från raffinaderier i USA visar att halten av svavel i den olja de fått till förädling har fördubblats under de senaste 25 åren (fig).

                     

 Hur pusslet med den libyska oljan kommer att lösas återstår att se. Tills vidare kan länder som Italien och Irland förmodligen ta av sina strategiska  reserver.

Peak Oil 8

Peak Oil 8

Erik Kågström

Motion till verksamhetsplanen 2011 vid årsmöte i Vänsterpartiet  i  Lund 110205

Krisplanering inför oljeprischocker och ett kommande energisnålt samhälle

När askmolnen från Island stoppade flygtrafiken över Sverige blev chefen för Forshaga tillfrågad om leveranserna till kärnkraftverket påverkats. Svaret blev att det var inga problem, verket hade lager för två veckor. Vad som skulle kunna hända om leveransstoppet varade mer än två veckor framgick inte av intervjun.

Om två veckors lager vid ett kärnkraftverk är representativt för energiberedskapen i Sverige så är det oroväckande.

Den starka tillväxten av ekonomin i världen under de senaste 150 åren beror delvis på tekniska framsteg men framför allt på den till synes oändliga tillgången på billig fossil energi. Ett fat olja (159 liter) innehåller energi som kan ersätta 23 200 timmar mänskligt arbete. Men epoken med billig olja närmar sig sitt slut. Gamla oljefält sinar och nya oljefynd görs på platser där det är dyrt, farligt och energikrävande att producera olja. Den dag är kanske inte avlägsen då produktionen av olja till ett acceptabelt pris inte längre kan öka i takt med att efterfrågan ökar på grund av ekonomisk tillväxt. Det kallas Peak Oil. Optimister tror att det kan dröja decennier, pessimister att en oljekris kan inträffa redan detta år. Men eftersom det anses ta tjugo år att ställa om från fossil till grön energi är det i vilket fall hög tid att börja förbereda sig.

Världens ledande politiker är naturligtvis medvetna om Peak Oil men håller tyst därför att de inte kan utlova någonting positivt. Det är på den lokala politiska nivån som det börjat hända saker på området och det gäller framför allt engelsktalande länder. Mer än 300 städer och kommuner i Storbritannien, USA, Canada, Australien och Nya Zeeland har presenterat planer för hur man skall möta en akut oljekris med minskad tillgång på olja, livsmedel och andra produkter och tjänster. På längre sikt skall man verka för att tätorterna med närområden  skall bli självförsörjande på energi och livsmedel. Ett exempel är Bristol, en stad med omkring 400 000 invånare i sydvästra England. Deras projekt finns på nätet (http://www.bristol.gov.uk/ccm/cms-service/stream/asset/?asset_id=32277111).

Mitt yrkande: Styrelsen får i uppdrag att sätta sig in i Peak-Oil-problematiken och ta reda på vilken – om någon - krisplanering som finns kommunalt, regionalt och nationellt i vårt land inför en akut brist på oljeprodukter och livsmedel. Styrelsen skall sedan rapportera till föreningen vad den kommit fram till. Ett lämpligt studiematerial att börja med är Bristol-rapporten där man ser problemen ur kommunal synvinkel.